Våld i nära relationer
Sveriges Radio har haft en temavecka om våld i nära relationer. Man har pratat med kvinnor, män och barn, som har varit utsatta och vilka konsekvenser detta för med sig. En lovvärd satsning av Public Service. Samtidigt var det något som aldrig kom fram i denna satsning. Man psykologiserade våldsutövarna och man individualiserade deras motivation. Våld i nära relationer är i första hand ett samhällsproblem, inte ett individuellt psykologiskt enbart. Då måste man ställa frågan, varför förekommer våld i nära relationer?
Människan har sedan hon rörde sig i små grupper, små familjer, släkter över världen, hållit sig samman i en flock, för att överleva. Människan är ett flockdjur. Människan är beroende av sin medmänniska för överlevnad. Hon skapar levnadsregler, moral, för att reglera till överlevandets fördel. Den i flocken som beter sig hotfullt, skadar flocken, utsätter den för farliga risker osv. blir dödad, bortmotad, utstött. På något sätt, eliminerar man faran.
När man vet detta, dvs. den som vill veta detta, den som inte låter sitt omdöme och intellekt bli förmörkat av fanatisk tro i någon riktning, måste ställa frågan: hur kommer det sig, att det förekommer våld i nära relationer? Att det är satt i ideologiska system? Att det är accepterat i samhället? Varför psykologiserar man det huvudsakligen? Varför hotar detta våld inte längre den mänskliga överlevnaden?
Vi är många människor nu på jordklotet. Den totalitära makten ser, att lite svinn, dvs. att en del människor dör, håller enbart balansen. Flera totalitära politiska ideologier baserar sig på detta, medan andra tycker likadant, men håller tyst. Mot detta står en humanistisk uppfattning, som bla. professor Rosling förespråkar, genom att utrota fattigdomen kan man sänka folkflertalet samt utrota en rad smittosamma sjukdomar. Även i en värld med stor befolkning, är det inte en nödvändig lösning att utrota varandra.
I Sverige har det förekommit en debatt under ett par decennier om ifall det är någon skillnad på våld i nära relationer och hedersvåld. Den småborgerliga feministrörelsen säger att det är samma sak. Avsikten för detta påstående kan man fundera över. Om det handlar om okunnighet om hederskulturer, borde de ha fått tillräckligt med information och tillgång till kunskap i frågan idag. Vilken annan avsikt kan man ha?
Våld i nära relationer är något som alla får kontakt med, oavsett vilken samhällsklass du tillhör. I de absolut flesta fallen, är det kvinnan och barnen som är offer. Med detta kan den småborgerliga kvinnan identifiera sig.
I hederskulturen är kvinnan och barnen, både offer och bödlar. Det blir helt plötsligt för komplicerat för den småborgerliga västerländska kvinnan att ta in. Hon kan här inte utmåla sig som offer i egenskap av kvinna. Hela den småborgerliga feministiska ideologin faller till marken. Hennes slutsats blir, som Gudrun Schyman säger, att våld i nära relationer och hedersvåld, handlar om samma sak. Om kvinnohat.
Det är ett bekvämt sätt att resonera på, man slipper det obekväma och man slipper att gå djupare i frågan. Ytligt och småborgerligt. Man kan göra ”oneliners” och häftiga convent. Man kan tom. vinna röster på det. Det är för dagen ett vinnande koncept. Men, det är något man håller tyst om.
Våld mellan människor kopplas till egendom. Det är ett historiskt faktum. När människor började försvara sin egendom gentemot rivaliserande människor om densamma, tex. vatten, bördig mark etc. började man använda våld riktad mot sin artfrände. Tidigare var det i jakt och överlevnad som man använde sin styrka och makt.
Sedan blev människan en egendom, en handelsvara. Då säljer man, köper eller stjäl denna egendom.
I hårda nomad- och i bondesamhällen har det odlats fram ett försvarssystem för den gemensamma egendomen. Bestående av djur och vatten, samt tillgång till odlings- och betesmarker. Med andra ord, ett av flera skyddsområden är att kontrollera kvinnor, så att de inte väljer någon man tillhörande en annan klan, gård.. eller kan rövas bort av fientliga grupper, göras med barn och sedan utnyttja eller låta sig utnyttjas av den hårda egendomsstruktur som finns genom manligt arv. Skulle den bortrövade kvinnan föda en son med fiendeklanen, uppstår ett problem om ägande. Vem har rätt till egendomen. I det läget kan man förhandla, finna kompromisser, döda kvinnan eller kriga.
I mycket förenklad beskrivning, har det sett ut ungefär på detta viset i tusentals år. Det är här hederskulturen kommer in. För att undvika risken att förlora egendom, utvecklas bla. en stark kontroll av kvinnor och barn. Flickorna tränar man till att hållas i fysisk kontroll och kompenserar det med att behandla henne som ständig flicka och att aldrig bli vuxen, med kanske barnsliga privilegier där man har råd. Som att köpa presenter och smycken osv. Hon hålls nere i utvecklingen för att aldrig bli en mogen och självständig kvinna och mäniska. Då ställer hon heller inga krav. Pojkarna tränar man i privilegier och makt, så deras lojalitet förblir med klanen. En hård kontroll över den egna gruppen. Där ligger grunden för hederskulturerna.
I våra västerländska samhällen, som det svenska, har vi inte mycket inblick i hederskulturer. Den förekommer i små grupper, som hos romer, samer i viss mån, en del religiösa sekter och nyinflyttade grupper inom både kristna och muslimska trosuppfattningar och kulturer. Det är via de sistnämnda som frågan överhuvudtaget har kommit upp till debatt.
Men det vare sig Fi eller andra s.k. feminister pratar om, är att våld i nära relationer är ett resultat av att människan är en handelsvara i ett privatägande system och idag, är det i ett kapitalistiskt system. Att kvinnan i detta sytem står lägre ner i aktning och värde, gör att det är av större tillåtelse att slå henne fysiskt och psykiskt. Det är, inte att förglömma, lättare att vara en våldsman mellan hemmets fyra väggar. Med psykologiskt och fysiskt våld man kan spela ut sitt maktregister, utan att någon kommer åt att kritisera, eller avslöja den katastrof våldsmannen själv är. Han kan veta att han gör fel, men ändå finna skydd i att han ”har rätt”. Att han saknar en rad nödvändiga kompetenser för att leva i ett samhälle är uppenbart, men han kan ändå fortsätta med sitt våld med samhällets tysta acceptans. Att hans makthunger är större än allt annat, visar givetvis på en ynkedom och ett manligt och mänskligt haveri, men han har ändå trots sin låghet, ett stöd av samhället. Hon är hans egendom. Han gör som han vill, med sin gendom. Ingen kan förneka att människor inte har fått träning i årtusenden av att betrakta människor som egendom och handelsvara. I tystnaden finns acceptansen.

Den småborgerliga feministen, vill inte erkänna att hon/han också är en handelsvara och egendom. Att man stöder systemet i hopp om att själv göra karriär på någon annans bekostnad. Hon/han vill inte erkänna att priviligerade människor lever på frukter av andras arbete. Det är därför det är svårt för medelklassen att erkänna hederskulturer för vad de är. Att de är ett egendomsförvsvar, där kvinnor och barn är egendom. En egendom som det finns en makthierarki som reglerar enligt position, kön, släktskap och annat.
Genom att psykologisera våldet i nära relationer och genom att enbart individualisera det, genom att lägga det på mannen enbart, genom att utmåla kvinnan som offer, fortsätter stödet till synen av människan som handelsvara.
Kapitalismen har kapitalökning och vinst som huvudmålsättning, som motor. I denna strävan, använder man sig av alla möjliga tillgångar. Det ser olika ut, på olika platser, beroende av utveckling och mognad.
Men i sak: är det ytterst egendomen som skall försvaras för dess ägare. Ett effektivt sätt att minimera konkurrensen har ju varit i årtusenden, att elimenera kvinnan som konkurrenshot. Då har man bara halva befolkningen kvar att konkurera med. Därtill kommer samhällsklasser och man kan ytterligare eliminera konkurrens i väst med åtminstone 1/3. Så kan man stycka upp för att komma fram till i dagens globaliserade värld att det är 10% som äger 90% av avgörande egendom i världen. Med en stor och växande medelklass, de som gärna vill tillhöra de 10%, men inte kan, vill förstås skapa egna förutsättningar inom sina revir. Då försöker kvinnor att sätta sig mot männen, genom att hävda sig som offer. De kan göra så idag, därför de har skaffat utbildning och har en konkurrensstyrka.
Att då erkänna att man själv är en handelsvara, att man själv vill använda andra som en handelsvara för att nå framgång, blir ett uppenbart problem för retoriken.
Kan man då hävda att den huvudsakliga orsaken till våld i nära relationer, handlar om enskilda män som känner sig förbisprugna av duktiga kvinnor och som utnyttjar sin makt över kvinnan och därmed tar till våld, ja, då har man en passande ”story” att basunera ut i häftiga slogans, men man har inte närmat sig grundorsaken till våldet. Det totalitära försvaret av den privata egendomen. Denna egendom omfattar även människan i sin yttersta konsekvens.
Med detta inte sagt, att det inte kan förekomma privat egendom. Men när försvaret av den privata egendomen inkluderar exploatering, då har vi människohandel. Då är det den man skall ta ställning till. Accepterar jag människohandel i det ena fallet, är det svårt att förneka den i det andra.
Det finns en reklam med bikinis på pelare och tidningar som Hennes sprider. Titta på den, begrunda uttrycket, se ansiktena, se på kropparna, använd ditt kritiska öga, så upptäcker du hur människohandeln kan se ut idag. Vem som tjänar pengar och vem som bestämmer villkoren. Kan man hålla kvinnor kvar i flickstadiet och i osjälvständighet, kan hon tom. bli smickrad av att skaffa sig en sådan bikini, i tron av att hon är godkänd.
Så länge man accepterar exploatering av människor, för privat vinst, kommer också våld vara det yttersta medlet att tillskaffa sig sin vinst.
Våld i nära relationer, är en ytterst konsekvens inom hemmets väggar, av vad samhället accepterar.
Kritisera exploateringen av människor, kräv ömsesidigt samarbete och solidaritet med människor, skaffa vinning för folkflertalet och låt människor bli rika på eget arbete och egna insatser och i samarbete, inte på att exploatera andra, ja då kommer vi kunna stoppa våld i nära relationer. De våldsutbrott som kommer fortfarande att ske, kan inte fortgå år ut och år in som idag, utan de kommer bli uppenbart att de är vårdfall, där samhället ingriper direkt.
Så länge man mystifierar våldet, som ett mansbehov, eller ett slags kvinnobehov...så stödjer man det.
Upp till bevis, alla som kallar sig för feminister, är du beredd att bekämpa människoexploatering, att bekämpa kapitalismen och globaliseringen? Om så, ja, då kommer vi att kunna öka medvetandet om våld i nära relationer. Vet man inte om de bakomliggande orsakerna, kan man heller inte förstå hur man kan förhindra dess fortsättning. Det gäller att först väcka en medvetenhet om hur och varför, för att kunna bekämpa våldet.
Rebecca Hybbinette
http://rebeccahybbinette.wordpress.com/
 
  Share  
balatarin