De hjälper hemlösa familjer få egen bostad
På knappt tre år har 158 hemlösa familjer och ensamstående fått en egen bostad. Samtidigt har Hässelby–Vällingbys kostnad för akutboende sjunkit med 447 000 kronor i månaden.

– Det är jättespännande, och roligt att vi har hjälpt så väldigt många människor att få någonstans att bo, säger Ann-Katrin Sundman, utvecklingsledare i stadsdelen.

När projektet mot hemlöshet startade hösten 2011 var konsekvenserna av Stockholms bostadsbrist mycket tydliga i Hässelby–Vällingby.
Annons:

– Det började med att fler och fler blev bostadslösa. Det beror på alla möjliga situationer: skilsmässor, folk blev vräkta, anhöriga flyttade hit från utlandet och det blev för trångt. Det beror också på en stor inflyttning, få hyreslägenheter och dyra hyror, säger Ann-Katrin Sundman.

I slutet av 2011 var stadsdelens kostnader för akutboenden – till exempel hotell, vandrarhem och jourlägenheter – cirka 603 000 kronor i månaden. 2013 var genomsnittskostnaden nere i 156 000 i månaden.

– Akutboenden kostar jätte­mycket pengar. Det är inte bara här i Hässelby–Vällingby det är så, hemlösheten ökar överallt. I dag tror jag att vi ligger bra till, säger Ann-Katrin Sundman.

Vad är det som gör att ni lyckas så bra?
– Vi jobbar praktiskt, det är väldigt lite administration.

Förutom Ann-Katrin Sundman arbetar tre socialsekreterare i hemlöshetsprojektet. Varje måndag har de drop in i stadsdelsförvaltningens lokaler vid Hässelby torg. Dessutom är en budget- och skuldråd­givare inkopplad i projektet.

– Det är lätt att träffa oss, man behöver inte boka tid. Behovet ökar, det kommer fler och fler. Första halvåret i år kom 308 personer till drop in, det är dubbelt så många som förra året, säger socialsekreteraren Irmeli Kuismin.

Det de har lärt sig är att de som kommer till besöken ofta känner sig hjälplösa – och att det finns en stor okunskap om hur man ska agera för att få en bostad. Hyresvärdarna har krav på egen inkomst och ordnad ekonomi. Personer med hyresskulder är i princip stoppade på bostadsmarknaden.

– Vi informerar folk om hur bostadsmarknaden fungerar, och arbetar också förebyggande med dem som riskerar att bli hemlösa. Det är jätteviktigt att se till att de står i bostadskön och betalar avgiften och det är viktigt att ta tag i sina skulder, då ökar möjligheten att få ett förstahandskontrakt. Vi ska inge hopp, en positiv knuff, säger Ann-Katrin Sundman.

När projektet startade tog det 4–5 år att få en lägenhet i Hässelby–Vällingby via bostadsförmedlingen. Nu – bara två år senare – tar det 7–10 år. Men socialsekreterarna har kontakter med hyresvärdar utanför Stockholm. Hittills har 47 barnfamiljer valt att flytta till en annan kommun.

– Att flytta från stan kan först vara omöjligt att tänka sig. Men att vara kvar i stan kan för barnfamiljer betyda att de måste flytta var tredje månad i väntan på att få en lägenhet från bostadsförmedlingen, kanske byta dagis och skolor, säger Ann-Katrin Sundman.

– De är frustrerade, de behöver hjälp här och nu – och hjälp med planering för framtiden, säger Irmeli Kuismin.

Var hittar ni lediga lägenheter?
– På mindre orter, två–tre timmars restid härifrån, säger Irmeli Kuismin.

Socialsekreterarna är dagligen ute och letar lediga lägenheter på nätet, sedan åker familjerna dit och tittar.

– De får lugn och ro. Behoven av mat och bostad är grundläggande, har du inte det är det svårt att fokusera på annat, som att söka jobb, säger Ann-Katrin Sundman.

Projektet har också tre genomgångsbostäder i Rinkeby, som akuthjälp till barnfamiljer och ett alternativ till vandrarhem och hotell.

– Det är fina, välmöblerade lägenheter där man får bo högst tre månader. Behovet är stort, vi har väldigt många barnfamiljer som bokstavligen står på gatan, säger Ann-Katrin Sundman.

Hur hamnar de på gatan?
– Det är familjer som aldrig har haft något förstahandskontrakt, de har bott i andra hand och varit inneboende och de kontrakten upphör. Det finns också de som blir utslängda av sin sambo, säger Irmeli Kuismin.

Stadsdelen är skyldig att hjälpa till. Stockholm har sedan 1999 en tak över huvudet-garanti som innebär att ingen medborgare ska behöva sova utomhus. Hässelby–Vällingby lyckas bättre än de flesta med att ordna ett stadigt boende.

– Vi tycker att det är roligt att hitta kreativa och individuella lösningar. Det är en svår målgrupp, men det är möjligt att hjälpa folk att komma vidare och starta sina liv. Det känns bra, säger Irmeli Kuismin.

Hennes kolleger Sylvia Uriarte och Ronaldo Davila talar om vikten av att de som söker hjälp ska förstå att de inte är ensamma – och att man måste skapa tillit och förtroende.

– Fler och fler konkurrerar om de lägenheter som finns och värdarna kan ställa större krav på hyresgästerna. Den som inte har pengarna, tja … Vi släpper dem inte, säger Ann-Katrin Sundman.

Mia Tottmar

mia.tottmar@dn.se
 
  Share  
balatarin