Ohlsson: Pacifism främjar inte feminism
Ibland måste friheten - också av feminister - försvaras med militära insatser. Att urholka säkerhetspolitiken är ett hån mot utsatta kvinnor i konfliktområden, skriver EU-minister Birgitta Ohlsson.

Vi lever just nu i en farligare värld än på mycket länge. Krigen, konflikterna och kaoset i delar av världen som få förutspådde för bara några år sedan - sliter sönder människoliv och samhällen. Ryska militära aggressioner mot Ukraina. Ett Syrien i sönderfall med brutala strider mellan Assad-diktaturen och olika islamistiska grupperingar. Bombattacker från islamistiska terrorsekter som nigerianska Boko Haram.

Det är ingen nyhet i historien att krigets ansikte ofta har varit och fortfarande är en kvinnas. Att den våldtagna, stympade och skändade kroppen är en kvinnas. Att den stridandes gestalt på slagfältet också varit en kvinnas. Men det nya är att krigets berättelser som mestadels skrivits av män om män under de senaste årens nyhetsrapportering oftare även har präglats av kvinnors och flickors erfarenheter.

Ja, vad upprör oss mest på utrikesfronten denna försommar? För många hur jihadistgruppen Islamiska staten i Irak/Syrien (Isis) utropat en shariastyrd stat med skräckvälde, korsfästning som straff, religiös fundamentalism, men framför allt på agendan. För andra hur terrorsekten Boko Haram i Nigeria håller hundratals kidnappade skolflickor i brutal fångenskap, hur massvåldtäkterna av kvinnor fortsätter i krigets Kongo, sexslaveri och tvångsäktenskap.

Men paradoxalt nog, när rapporterna om världens värst patriarkala helveten i krigszoner eller konfliktområden uppdagas, då vill tre av fyra rödgröna partier urholka vår säkerhetspolitik. Det här är inte bara naivt och orealistiskt, utan framför allt ett hån mot alla de utsatta kvinnorna. För även neddragningar på det svenska försvaret ger internationella konsekvenser och sämre möjligheter att vara aktiva i områden, där kvinnors rättigheter attackeras.

Både Miljöpartiet och Vänsterpartiet kräver miljardnedskärningar av försvaret. Feministiskt Initiativ driver att Sverige ska skrota försvaret på sikt, demontera den traditionella säkerhetspolitiken och som första steg skära ner på försvarsbudgeten med 25 procent.

I den bästa av världar behövs varken vapen eller internationellt militärt samarbete. Men vi lever inte i den bästa av världar. Därför behövs partier och regeringar som står upp för en värderingsstyrd demokratifokuserad utrikespolitik, en ansvarsfull försvars- och säkerhetspolitik och ett principfast bistånd mer än någonsin. Också i Sverige.

Och ibland måste friheten - också av feminister - försvaras med militära insatser. Svenska trupper var med och stoppade massvåldtäkterna av kvinnor i krigets Bosnien. Svenska insatser i Afghanistan har bidragit till att försöka skapa lugn så att fler flickor får gå i skolan. Det senaste året beslutades att Sverige ska sända soldater till inbördeskrigets Mali, där det sexuella våldet mot kvinnor är en del av kriget.

En del säger att feminismen inte behövs. Andra att kvinnokampen gått för långt. Men feminismen som behövs i kampen för flickors och kvinnors rättigheter globalt ska varken vara kulturrelativistisk, naiv eller stanna vid nationsgränsen. Problemet i dagens värld är inte att demokratier lägger sig i för ofta när flickors och kvinnors mänskliga rättigheter kränks. Problemet är snarare att vi alltför ofta blickar bort.

Det behövs en feministisk utrikes- och säkerhetspolitik mer än någonsin. Men pacifism i dagens värld främjar inte feminismen.



BIRGITTA OHLSSON,

Sveriges EU-minister
 
  Share  
balatarin