Människohandel och prostitution är två sidor av samma mynt
En krönika av Maj-Britt Theorin, Styrelseledamot UN Women nationell kommitté Sverige

Hösten i Sverige har varit underbar, med både sol och värme. Men ibland undrar man om värmeslag har inträffat i New York. Att UN Womens huvudkontor i New York tvekar i frågor om prostitution, väljer att kalla det sexarbete, att de vill skilja på prostitution och människohandel samt uttalar att de erkänner sexarbetares rätt att välja sitt yrke fick vår nationella kommitté att bli minst sagt förbannade.

Människohandel och prostitution är två sidor av samma mynt. Någon frivillig prostitution existerar inte. Att kalla prostitution för sexarbete är att gå hallickarnas och bordellägarnas ärenden på kvinnornas bekostnad. Det är inte att ta ansvar för kvinnors mänskliga rättigheter.

Självklart reagerade vi i styrelsen för UN Women nationell kommitté Sverige. UN Women nationell kommitté Sverige, som i många år arbetat mot människohandel, menar att det inte finns något som heter frivillig prostitution. Det finns alltid orsaker bakom som gör att kvinnor tvingas in i prostitution, exempelvis fattigdom, arbetslöshet och drogberoende. Den enda som har ett val i frågan är personen som köper en annan människas kropp. Köparen har inte bara ett val utan också makt, ur flera olika perspektiv. Dessutom visar forskning och erfarenhet att legalisering av prostitution leder till ökad organiserad kriminalitet och kraftig ökning av människohandel. Det är alltid kvinnorna som blir offer.

UN Women nationell kommitté Sveriges arbete har varit att motarbeta efterfrågan av prostitution. Männens självpåtagna rätt att utnyttja en annan människas kropp är gammaldags och oacceptabel. Det är därför vi i tre år utbildade fackligt aktiva om människohandel och prostitution och utarbetade ett utbildningsmaterial, som nu används av myndigheter runt om i Sverige.

Vi arbetar för alla kvinnors mänskliga rättigheter och menar att kriminalisering av köp av sex är ett viktigt redskap och idag ser vi att flera länder tar efter den svenska lagen från 1999. Polisen kan nu med hjälp av den svenska lagen spana på misstänkta människohandlare. Lagen har blivit ett effektivt redskap för polisen för att komma åt och stävja människohandel. Det visar bland annat siffror från Finland med cirka 10,000 offer för människohandel, Danmark 5,000 och tidigare Norge 3,000 gentemot Sveriges 400-600.

Att påstå sig arbeta mot människohandel men att inte använda de effektiva redskapen för att komma åt densamma, genom ett förbud att köpa sex, är inte något annat än hyckleri.

Maj Britt Theorin, Styrelseledamot UN Women nationell kommitté Sverige
 
  Share  
balatarin